Planerade vertikalfisken innebär alltid en viss nervositet då vädret är så avgörande för gästernas upplevelse och min möjlighet att leverera. Väderprognosen kollas av morgon, middag, kväll under en vecka innan för att kunna avgöra förutsättningarna och vid värsta fall be gästerna om att skjuta upp till ett annat datum. För en vecka sedan visade prognosen byvindar på upp till 12 sekundmeter och ihållande regn, lyckligtvis spådde SMHI som vanligt fel och ju närmre lördagen vi kom, desto bättre såg vädret ut att bli.
För att utnyttja så mycket stiltje som möjligt valde jag att släpa upp mina två gäster från Stockholm redan vid 4-tiden och strax efter 5 kunde vi glida ut på ett spegelblankt vatten täckt av dimma. Dimman blev allt tätare och till slut kunde vi knappt se 20 meter framför båten, ett väder som kan betyda svårt fiske. Så var lyckligtvis inte fallet den här dagen. Gös efter gös behagade hugga och när solen bröt igenom dimman runt halv nio hade 10-15 gösar synat båten, med en topp på runt 2,5 kilo.
Jag valde att byta till spinnfiske innan lunch för att bjuda på, i mitt tycke, Mjörns bästa sida. Plus att jag behövde pause från rorkulten för att grilla hamburgare. En fin gös samt en riktigt fin bonusborre behagade hugga innan burgarna var färdiga. Resten av dagen satsade vi på pelagisk gös för att om möjligt få upp toppvikten för dagen. Många fina fiskar gick upp och synade jiggen innan dagen var slut, men tyvärr verkade middagssolen göra dem misstänksamma.
När jag lämnat av gästerna vid bryggan efter en riktigt bra dag på sjön så valde jag att spinnfiska några minuter innan hemfärd, vilket gav en gös och tyvärr en avbiten tafs av 0,50 fluoro carbon. Arga efterleksgäddor är inget att leka med.