Det är snart sju år sedan jag drog mitt förra personbästa på abborre. Jag hade året innan fixat en liten träskbåt från Westgear. Efter lite googlande fick jag tag på en ingenjör i Göteborg som gjorde hjul till gummibåtar. Dessa fäste jag bak på aktern och kunde plötsligt rampa i vilken tjärn som helst. Hjulen säljs för övrigt hos Westgear idag efter att jag parat ihop ingenjör och försäljare. Hur som helst startade en två år lång jakt på en 2-plussare i ett hemmavatten. Rykten om dessa monster går i de flesta kommuner runt om i Sverige och sannolikt finns det många vatten som har potential, det gäller bara att hitta just det vattnet och därefter rätt individ. Jag frågade alla kontakter, googlade tills fingrarna blödde och glodde på satellitkartor in på småtimmarna. När intressanta vatten valts ut åkte jag först dit och tittade ifall det ens gick att få i båten. När denna sållning var klar började fisket. Nästan varje pass släpade jag med pappa ut och dessa två år var nog de bästa fiskeåren jag haft. Sommar, varma dagar på okända vatten, grillade hamburgare och stora borrar. Vi fiskade fler än 25 nya vatten i närområdet, en till tre gånger beroende på potential. Vi fick kilosabborrar i alla vatten utom en handfull, vilket får anses vara ett fantastiskt bra resultat.
Mitt i sommaren andra året tog jag med min vän Björn till en av sjöarna jag ännu inte testat. Jag hade fått tips om en risvase nära land i en av sjöns vikar. Vi puttrade dit och såg fort på lodet att det handlade om mer än en enkel risvase. Vid senare efterforskning visade det sig att mannen som bodde i huset nära sjön ofta slängde ner ris för abborrarnas skull. Det låg helt enkelt en halv skog under ytan. Vid första driften såg vi ett större vak nära land, likt en öring. Det finns dock ingen öring i just den här sjön. Under andra driften högg det till i min linända och därefter utbröt en ostoppbar rusning rakt ner i riset. Jag sa till Björn att det finns nog fan öring här ändå, för vad annars kunde rusa på det sättet? Fisken satt fast en stund i riset men av ren flax kom den loss. Bromsen ställdes nära max och efter en nervös minut kunde Björn håva en helt otrolig abborre. Vi förstod direkt att det handlade om något alldeles speciellt. Vågen stannade på 1955 gram och den mätte hela 51 cm. Nytt, svårslaget personbästa. Vi trodde att målet nu hade nåtts, men veckan efter fiskade Björn ensam på samma plats och fick otroligt nog en större abborre på hela 2005 gram och 50 cm. Dessa fiskar togs under augusti 2016 och hade således mer vikt att ge ifall de fångats under våren. Vi fiskade samma plats många gånger därefter men fick aldrig något över 1700 gram. Nu är det ett par år sedan jag var där och tyvärr är träskbåten såld.
Abborrjakten var dock inte över. Jag snöade in på vertikalfisket efter detta men abborre fiskades fortfarande strax innan lek för att om möjligt spräcka 2-kilos gränsen, en tradition som hållit sig från år till år. Just i år var fisket osedvanligt trögt. Våren var sen och blöt. Jag och min vän Fredrik började fisket med två hela dagar utan en enda abborre i håven. Tredje dagen fiskade Fredrik själv då jag var hemma med familjen och om jag inte minns fel gick han bet även denna dag. Dag fyra fiskade vi ihop igen och efter en timme fick jag så äntligen på en fisk som kändes stadig. När den kom upp till ytan förstod vi båda att det handlade om en exceptionell fisk. Utan dramatik säkrades den i håven och efter vägning var båda chockade. Fredrik var synligt skakis och jag mållös. Än idag tror jag inte riktigt att jag förstått innebörden av en så pass stor fisk från Västra götaland. 2120 gram stannade vågen på. Den mätte 49 cm. Detta PB från tidigt april i år håller sig sannolikt i minst sju år till.
Är du intresserad av att fiska med mig? Jag har jobbat som sportfiskeguide i sjöarna runt Alingsås sedan 2018 med fokus på Mjörn och Anten. Fisket sker främst efter gös och gädda, men även abborre. Här finns mer info om priser och här bokar ni en tur. Välkomna!
