Vinterfisket har varit extra svårt i år. Inte svårt fiske när jag väl kommit ut. Det har istället varit svårt att komma ut över huvud taget. När det stod ”Vargavintern kommer!” på löpsedlarna i höstas gick jag på niten och kittade upp vinterfisket till max. Någon vargavinter kom inte. Isen la sig aldrig, inte ens på småsjöarna, men ramperna var det givetvis is på. Och när det väl small till på Vänern och laxrapporterna haglade så låg jag och sambon med Covid. Fyra och en halv veckas helvete. Inte för att sjukdomen i sig var ett helvete, nej det var för att den hindrade mig från att jaga storlaxen. Men, så äntligen kom en öppning.
Arbetsschemat blockades, löjtackel knöts och båten tankades. 08:15 rullade jag in i Sunnanå. Tempen visade minus ett och Vänern låg som en spegel. Jag brukar fiska dåligt i stiltje och solsken, men det var högre prioritet att bara få komma ut än att faktiskt höra rullknarr. 09:00 var betena i vattnet, en blandning av sked och löja. En större kingfisher bakom ena blylodet och en VK i ytan. Jag följer alltid riggarna med Active Target nu för tiden, inget som revolutionerar fisket men fantastiskt kul att se fisken följa betet. Efter bara en kvart kom ett stim öring in under båten, vilket syns i filmen nedan. En smakade på sked men lyckades undkomma. Jag vände tillbaka och samma sak hände igen, sannolikt samma stim, och återigen lyckades en fisk dra till i skeden utan att krokas.
Jag fortsatte att följa samma djupbrant ett tag innan jag valde att köra mot nästa öringspot. Direkt när jag kommer över mina waypoints drog det till i ena ytspöet, det med VK-flasher och löja, riggad med Anchovy Special. Som synes på filmen var kampen tung! Jag fick lägga ur växeln i omgångar för att få in fisken. Varje gång växeln låg i så stod den still. Anledningen till flåset i filmen var för att det helt enkelt var ett helvete att håva den själv med spö i ena handen, paravan, blytyngd och flasher i luften, samt tung metallhåv i andra handen. Allt detta i 1,7 knop. Men så ska det va, ju mer kaos desto roligare när den väl är säkrad! Nytt PB på 7900 gram och 89 cm. En riktig praktöring. Mitt föredetta PB på 7000 blankt togs bara hundra meter söderut från denna ett par år tidigare.
Efter öringen rev jag och begav mig längre bort, mot en djupare brant där det ryktats om lax. Laxen är trots allt det jag vill åt, och nu var matfisken säkrad så det fick bära eller brista. Under återstående fyra timmar kunde jag släppa en mindre öring, missa ytterligare en på riggen, släppa en vild öring och till slut kämpa in en till praktfisk på 5660 gram och 79 cm. Vilken magisk dag på Vänern!
