Du visar för närvarande 11,3 kg Vänernlax

11,3 kg Vänernlax

Det senaste året har jag följt väderprognosen slaviskt. Vänern och Vättern kan vara elaka även för riktiga trollingbåtar och det krävs en prognos om max 2-4 sekundmeter för att jag skall våga mig ut. I torsdags förberedde jag all utrustning inför ett pass på fredagen. Under natten vaknade jag om och om igen med illamående, och när klockan ringde 05:00 fick jag bosätta mig på toaletten. Det är första gången på flera år som jag ställer in ett fiskepass samma dag. När jag vaknat till igen på förmiddagen kollade jag prognosen för morgondagen vilken visade endast 0-2 sekundmeter i Dalbergså och liknande i Mellerud. Jag mådde inte illa längre så jag tänkte att va fan, kan lika väl dassa från båten som hemma?..

Sagt och gjort. Dagen efter vaknade jag 05:00, gjorde i ordning allt, dassade, tog en ipren, två imodium och åkte mot Sunnanå! Lyckligtvis var den ena rampen isfri och vi var många båtar som åkte ut. Jag hade pratat med Tommy Nerstrand under torsdagen och fått dagsfärska rapporter med vilka jag baserade mitt fiskeområde. Något man snabbt lär sig vid laxfiske i Vänern så är det att platsvalet är viktigast. Så länge man varierar betena och fart under dagen, men ligger på rätt plats, så brukar det smälla förr eller senare.

Jämställdhet, är det många som pratar om. Jag vågar dock påstå att magsjuka på sjön i noll grader celsius är värre för en man. Vi har nämligen två livsnödvändiga extremiteter som vid skitnödighet tvingas att vila på en iskall reling. Dagen började inte bättre när jag försökte fälla ner min nyinstallerade elmotor och märkte att jag klumpigt nog vänt snabbfästet 180 grader och att det var i vägen – ingen autopilot för mig. Jag fick alltså bara skita i medvind.

Jag höll kontakt med Tommy under dagen och fick rapporter om närliggande fångster, ovärderligt! Vi två började, ovetandes, i samma område men den täta dimman gjorde att man endast såg en och annan spökbåt som då och då drev förbi. Tommy brände en på riggen under förmiddagen vilket var ett kvitto om att fisk var i området. Han fick dock bättre rapporter västerut och gjorde en förflyttning, men jag stannade kvar och nötte för att slippa förlora dyrbar fisketid. Rapporter om två fisk och två återutsatta, tillsammans med ytterligare en bränd av Tommy, fick mig att börja tvivla på om jag gjort rätt.

14:50 och 15-30 minuter kvar av dagen, utan ett pet. Jag låg i svag motvind när ett ytspö blyat med 60 gram knarrade bakom ryggen. Passet innan, då i Vättern, tappade jag 5 av 6 fiskar (!) vid drillning vilket gjorde mig extra nervös. Det är också en stor skillnad på en liten båt med en 50-hästare och en trollingbåt med drivankare. På tomgång kommer jag endast ned i runt 1,5 knop, och utan elmotor har jag varken autopilot eller möjlighet att drilla i lägre hastigheter. Lägg därtill att jag inte har ett separat set för gädda/gös och lax, utan fiskar med gäddpåkar och braid med mono uptrace. Ett hugg, en fisk, tänkte jag och valde att lägga ur växeln och bara gasa till ibland för att få ut paravanerna. Skit i trassel.

Efter 2-3 minuter gick laxen upp till ytan i närheten av en paravan och snodde in sig samtidigt som den visade sin gigantiska stjärtfena, i mina ögon mer likt en val än en lax. Den första paravanen vägrade lösa ut och jag fick göra det manuellt, men brydde mig inte om lekandet utan lät den glida ner. Risken var för stor för att få slack eftersom båten nästan stod stilla. Med andra ord drillade jag nu en enorm vänernlax med två paravaner, två ghostutlösare med bly samt lina överallt. När den väl kom in till båten, vilket gick relativt fort, hade den ordentligt med kraft kvar och jag hade verkligen noll kontroll över situationen. Tänk nu också att jag i detta läge ska håva och styra rorkulten samtidigt. Laxen gjorde först ett utfall mot ena riggen men fastnade inte, kort därefter gjorde den utfall nummer två och den här gången fastnade en paravan i ena riggspöt. Jag började bli lite stressad över det hela och valde att lägga press. En rusning till med tre linor och två paravaner hade gjort att något brast. Lyckligtvis kunde jag lirka in den klockrent i håvnätet. Även om hela momentet kräver sin skicklighet så handlade det om en hel del flyt!

Vid själva håvningsmomentet hade jag släppt fokus på rorkulten och båten hade roterat. Allt utom två ytterparavaner var i en stor klump av linor, löja och sänken. Jag klippte allt, fotade och åkte hem. Vid det här laget var jag slut och på vägen hem ringde jag mina föräldrar och bad om hjälp. Efter att jag tvättat av båten, ställt in den och satt på värmen så hjälpte pappa till att plocka in grejerna. Efter det fick mamma rensa medan jag allokerade toaletten. Tempen visade 38,4 och jag har aldrig mått så skit efter ett fiskepass. Men oj vad det var värt det!

För information om att boka en guidad tur, se här!

Feber


Lämna ett svar