När jag tittade på väderleksrapporten tidigt i veckan såg fredagen lovande ut med svaga vinder, men kyligt! -7 under morgonen i Mellerud och vi diskuterade om det fick bli jakt efter prickigt eller gös i hemmasjön, tempen skulle nämligen vara något högre i Alingsås. Jag var osäker på ifall Madde skulle palla -5 till -4 grader en förmiddag på Vänern, jag vet hur otroligt kallt det kan vara vissa dagar på sjön, men vi bestämde oss ändå för att chansa!
klockan ringde vid 5 och jag tittade på väderleksrapporten vid Hjorten där tempen endast visade -2 och en vind på 2-3 sekundmeter. Ett sånt tillfälle då SMHI haft fel men åt rätt håll, ungefär lika vanligt som att hitta en enhörning i skafferiet. Vi blev lite sena och var näst sista båt ut från Sunnanå. När man haft ett längre uppehåll från fisket i Vänern är det alltid svårt att bestämma sig för plats och betesval, och så var det även nu. Jag hade knutit nya löjtackel kvällen innan men inte riggat dem på spöna, istället satt det plast och sked på, och då vi redan var lite sena valde jag att släppa ut allt och dra på i 2,5 knop vid första intressanta plats. Klockan var 09:30 när allt var ute och första halvtimmen gav inget. Ekolodet visade heller inget av intresse.
Jag bytte kurs mot nästa hotspot och drog in ytspöna för att rigga om, samtidigt som jag sänkte farten till 1,9 knop. När jag riggat en löja smällde det till på riggen, oväntat då jag körde sked som egentligen inte går särskilt bra i den hastigheten. Efter en kort fight kom en fin öring upp på strax över 60 cm. Dagens första och nollan spräckt! Men framförallt fick jag ett hum om rätt hastighet och att de skedar som satt på tydligen även fiskar så långsamt.
Jag började rigga om ytspöna igen men hann bara ut med ett fåtal innan det small till på en av löjorna, och nu började en period av intensivt trollingfiske som jag inte upplevt förut. Upp kom en kort lax som vi släppte tillbaka. Jag riggade om och släppte ut, men innan jag hann rigga nästa ytspö small det återigen till på riggen. Madde fick drilla in ytterligare en öring över måttet. När den låg i baljan synade jag måsdyk längre bort och kursen ställdes om. Vi kom fram innan alla ytspön var ute och precis jämte måsdyken small det på yttersta spöet. Madde fick återigen drilla en öring. Vi vände tillbaka och jag återgick till att försöka få ut alla spöna, men det hanns inte med innan jag såg en fisk som simmade efter en sked på riggen. Jag höjde riggen 2 meter och smack! Nästa öring kunde drillas och då vi inte tagit hand om den förra får vi lirka upp håv nummer två. När dessa släppts eller låg i baljan (minns inte) så gör jag ett nytt försök att släppa ut ytspöna, men vi kom in i måsdyk nummer två och såg ett flertal fiskar som följer riggarna, smack! Samtidigt som jag drillar smäller det till på rigg nummer två och vi får drilla samtidigt. Efter lunch hade jag äntligen fått ut utspöna och kunde sätta mig ner för första gången, hungrig och trött!
Fisket fortsätter att vara bra och när vi packar ihop redan klockan tre så har vi fem öringar i baljan, tappat två godkända bakom båten, släppt fyra korta öringar och en kort lax. Jag kan konstatera att Madde hade turen att få följa med när Vänern visade sig från sin allra bästa sida, en dag som vi sent ska glömma. Klockan 21 var båten i garaget, fisken rensad och vi kunde äntligen sätta oss i soffan med en kebabtallrik och handbolls-VM på tv. Kan det bli bättre?
