Isen försvann tyvärr fort i år och det efterlängtade pimpelfisket efter storborre regnade bort förra veckan. Men efter regn kommer solsken, och fria ramper! Norra delen av Sunnanå blev isfri i fredags och gårdagens väder var för svårt att motstå. Klockan ringde 04:30, bilen packades och jag med pappa åkte norrut på laxjakt.
Rapporterna har nästintill varit obefintliga eftersom isen legat, och jag gick efter tre-fyra veckor gammal information när jag valde fiskeplats. Det var nästan vindstilla när vi puttrade ut och dimman låg tät. Väl på plats var vi till synes ensamma. Löjorna riggades och sattes ut, en efter en, noga kontrollerade. Majoriteten av trollingpassen är minst sagt sega och det är viktigt att löjorna går rätt samt att man har självförtroende i det man gör, särskilt då de ibland får släpas i upp till 8-9 timmar.
Efter 1,5 timme på första platsen gick jag över till plan B och påbörjade en förflyttning. Löjtrolling har ett par nackdelar, bl.a. att man söker av en relativt liten yta eftersom farten år låg, men också p.g.a att man inte kan ta upp och göra längre förflyttningar. I alla fall inte om man vill spara på löjpaketen. Därför är platsvalet viktigare än vid sökfiske med plast. Här är givetvis tidigare rapporter viktiga, att veta vart det var bra fiske dagarna innan, men det är också en stor fördel att vara flera som fiskar och kommunicerar under dagen. Tyvärr har jag ingen VHF i båten än och då får man fiska själv. Igår fiskade vi helt i blindo, men det gick ju bra ändå.
Jag följde en brant från 18-25 meter från vår första plats till nästa och mitt i smeten började ett ytspö knarra. Vi brukar göra så att jag tar första kontakten om det blir på riggen då jag sitter bak, medan pappa tar ytspöt. Efter det kör vi varannan fisk. Lyckligtvis kom dagens tungviktare redan på förmiddagen och pappa fick drilla nytt PB på fina 8450g. Vilken nervkittlande fight och magisk känsla i båten efteråt!
Jag vände om ett par gånger och körde över samma punkt i hopp om att laxen inte var ensam. När det knarrade i ett ytspö för andra gången var naturligtvis spänningen på topp, men den sjönk snabbt till besvikelse när vi såg en mindre fisk surfa in. Jag gissade på en mindre gädda då den var såpass apatisk i sitt beteende, men till vår förvåning dök det upp en regnbåge bakom båten! En odlingskasse gick sönder i höstas, strax norr om Hällekis, och det förundrar att fisken tagit sig över hela sjön.
Fisket var därefter trögt. Jag sökte systematiskt av en ordentlig djupbrant och efter lunch knarrade ett ytspö för tredje gången. Återigen visade det sig att fisken var av mindre mått. En mikrolax fick snabbt återgå till friheten, förhoppningsvis träffas vi om 5-6 år igen. Jag fortsatte längs med samma brant då lodet visade betesfisk och predatorer av en nivå som vi inte sett tidigare. Precis vid branten mellan 15-35 meter sög det till i ena riggspöt! En tokvild öring på ca 3 kilo levde jävel bakom båten en stund innan pappa säkrade den i nätet. Därefter körde vi knappa 10 minuter innan vi packade ihop. Det sög återigen tag i ett ytspö och när pappa tog upp spöt såg det ovanligt tungt ut. Mer som en mycket grov gädda som agerade drivankare. Tyvärr släppte fisken efter bara en halv minut. Men med ett klart oväntat hattrick på lax, öring och regnbåge åkte vi hem med ett leende på läpparna!
För information om att boka en guidad tur, se här!
